Berättelsen om björnen Balo <3
Balo
Syns inte så bra, har tagit kort på kortet.. Här kunde jag bära honom i famnen. <3
För ca 5,5 år sedan var jag så sjukt sugen på en liten valp, ville då ha en rottweiler.. Sökte på blocket och hittade " Rottweilervalpar" för endast 3500:-, blev jätteglad och ännu gladare när jag såg hur fantastiskt söta och fina dom var.. Tänkte ju ändå att något måste vara fel eftersom att dom såldes för 3500:-, såg då sen att det var blandisar.. Rottweiler, berner senner och schäfer. Men efter att ha förälskat mig i bilden så var vi tvugna och åka och kolla på dom, väl där hade dom bara en valp kvar.. Alla valpar hoppade omkring och lekte med varandra, men det var en som bara låg där i ett hörn och halvsov.. En valp som inte alls var sugen på att busa, som inte heller såg ut alls som dom andra. Alla dom andra valparna var lika varandra men våran Balo hade mer hängiga öron och ögonlock. Tänkte först om det var något fel på honom men sen tog jag upp honom i min famn och då tittade han upp på mig med sina hängiga, trötta ögon och jag blev totalförälskad.
Vägen hem var inte alls kul, han gnydde hela vägen hem och skakade. Väl hemma var det inga problem längre. När han började så smått växa så växte tassarna fortare än resterande kropp, hans tassar var jättestora. Han var verkligen sötast i världen när det såg ut som om tassarna var för tunga att bära med sig, inte så konstigt att det blev så kanske när han idag väger 45kg. Han skulle ju bli en stor vovve!
När han närmade sig året kom han i en trotsålder och man hade ångest varje gång man lämnade honom för att gå till skolan, man undrade alltid vad han skulle ha haft sönder när man kommer hem.. Ibland låg hela hallen full med sönderbitna saker, hur mycket man än gömde lyckades han alltid hitta något att bita på ändå..
Från mitt album. <3
När han inte hade något att bita på längre så började han att skälla istället, så fort det rörde sig något utanför så skällde han. Slutade med att vi fick välja mellan att flytta eller ta bort hunden, slutade med att balo fick flytta tillfälligt till mamma och pappa. Dom bodde då vid ett ställe där det sällan gick förbi folk och han kunde springa fritt, så det var inga problem. Jag saknade honom dock väldigt mycket och då jag flyttade till hus skulle jag göra ett nytt försök att ha honom hos mig, men det funkade inte då heller. :( Han skällde hela tiden som en galning och var helt tokig, ringde till mamma och grät och verkligen bad henne att ta hand om honom. Just då hade hon redan en hund "Max", och hon tyckte att det räckte mer än väl med en hund. Men hon kunde inte låta mig gå igenom att behöva ge bort min älskade hund till någon annan. Så hon tog hand om honom, eftersom jag är hemma väldigt ofta och hälsar på mina föräldrar så träffade jag honom så ofta ändå..
Balo och Max
Han har haltat från och till ända sen växtvärken började när han var liten, väldigt länge sa vi att det berodde på växtvärk men sen när vi inte kunde skylla på det längre åkte vi till vetrinären och dom sa att han hade lite träningsvärk bara och att det inte var något fel på honom.. Bara det att han fortsatte att halta emellanåt, höll upp tassen för det gjorde ont.. Åkte in igen en tid senare och då sa dom att han var en stor hund och han kunde ha ont i sina leder ibland, inget som är konstigt. Så i många år har vi bara tänkt att det är att han har lite ont i sina leder bara när han haltar eller håller upp tassen tills igår...
När jag kommer hem till Pappa för att hälsa på honom och Balo så kommer inte ens Balo fram till mig till bilen som han alltid gör med en boll i munnen och viftar på svansen som en galning, han bara ligger där uppe på trappen och skakar.. Jag blir livrädd och pappa säger att han haltat lite sen på morgonen och nu låg han bara och skakade, pappa säger att vi ska vänta och se till på Måndag om det blir bättre men jag blir så orolig så tar med mig min älskade hund och åker till Läckeby.. Väl där får vi vänta hur länge som helst, men väl inne så känner dom på honom och röntgar honom.. Efter ett tag kommer vetrinären in och vill att jag ska följa med honom och kolla på bilderna, han visar mig då att Balo har "ARTROS". Ledsjukdom, och med starka smärtstillande kan han leva mellan 1- max 3 år. Våran femåriga Balo kan bara leva i ett par år till med starka smärtstillande? Det gick inte in alls, han sa först att han trodde han fått borelia eller likanande inget sådant här allvarligt! Jag var inställd på det, aldrig att han skulle försvinna från oss snart? Jag gick med tårar i ögonen tillbaka till Balo där han låg nersövd på bordet, satt mig brevid honom och klappade honom över hela kroppen. Kände hur smärtan kom, jag bara bröt ihop.. Min Balo, min bror, våran familjemedlem? Det är INGEN överdrivelse över huvudtaget!! Har haft många många djur, men ingen har varit som Balo. Han är så personlig, så speciell. Alla som känner honom vet om det!
Dom skulle kolla lite närmre på bilderna sen höra av sig på Måndag om hur dom tycker vi ska göra, men hur eller hur känner jag att han ska inte behöva lida. Måste han gå på starka medel för att inte lida och få magbesvär istället så är det bara själviskt att hålla honom vid liv bara för att vi så gärna vill det.. Jag hoppas att vi iaf kan få ett år till med honom, men om han lider blir det snart.. 
Vi åkte hem med våran trötta hund och väl hemma sov han som en stock, idag har han varit jätteglad. Jag var och jobbade till två men väl hemma lekte jag med honom länge, jagade honom runt bordet som han älskar. Man håller upp händerna som om man ska ta hans nalle och sen går sakta emot honom och säger "Meeen jag villl ha den, deeen är miiin!" så blir han jätteglad och viftar på svansen som en tok! Han är inte så snabb så man får låtsas att man inte hinner ikapp honom. Efter ett par timmars lek orkade han inte mer, la sig ner och blev slö igen.. Det skärde något fruktansvärt i hjärtat, hade hopp när han sprang och var så glad men då när han låg där och såg så ängslig ut så måste jag försöka förstå att det blir inte så länge till jag får ha honom..
Vi har haft så himla roligt åt den här hunden så det finns inte, en 45kilos klump som är så klumpig så det finns inte, så kärleksfull, så himla fin. Jag brukar ligga brevid honom på golvet och hålla om honom, pussa honom på hans söta nos. Han älskar närhet och han älskar att busa, han är den finaste och snällaste hund man kan tänka sig och han ska behöva lida och dö när han är inte ens 6år.. Det var inte länge sen nu vi var tvugna att lämna bort Max för att Balo och han inte gick ihop, och det var jättejobbigt men hade ändå inte samma band med Max eftersom att han inte var lika personlig. Han var som en familjemedlem också självklart men inte som Balo, och balo har ju funnits längre i mitt liv.. Men som sagt var inte länge sen man fick sörja att Max försvann, nu får man ta in att Balo ska försvinna helt.. Det finns inga ord som kan beskriva hur ledsen jag kommer vara, hur extremt han kommer fattas oss! Vilket TOMRUM han kommer lämna, han lyste upp allt. 
I Läckeby igår då han hade mycket ont..:(
Varje gång man hälsade på hemma kom den där store björnen i "full" fart med en nalle i munnen och viftade på svansen! Så mycket man längtade hem varje gång för att få ligga och mysa med honom och jaga honom med hans nalle. 
Från mitt album..
Balo, älskade hund.. Du kommer för all evighet att finnas i mitt hjärta! <3
